Byar av regn
”Jag skrev låten till millennieskiftet. Norsjö kommun hade utlyst en tävling, en låt om Norsjöbygden inför detta. Melodin hade jag haft i byrålådan i några år, den passade inte i bluesbandet. Titeln hade jag också kommit på tidigare. När jag läste om tävlingen kom jag på att melodin och titeln skulle funka bra ihop. En kväll kom jag in i ett flöde och skrev en lååång text. Fick till och med kapa ett antal verser till den färdiga versionen. Låten vann och jag och Mikael ”Ilo” Lindberg tog emot priset på kommunhusets balkong den iskalla kvällen när millennieskiftet firades i Norsjö. Låten spelades upp då, men att uppträda live i -30° var inte ens att tänka på Det var en fin kväll…” – Lennart Enkvist
Jag kom ifrån skogen, den djupa i norr
Jag bar mina drömmar, min glädje, min sorg
Jag bröt nya vägar i mitt anletes svett
Med fogsvans och yxa, med spade och spett
I gnistrande nätter bland tomtar och troll
I kojor med stockeld och stampade golv
Och jag skulle ge allt för ett kvällsmål, en säng
För byar av ljus och av regn.
Jag brukade jorden, jag satte mig i skuld
Jag jobba på sågar, bröt silver och guld
Jag flottade timmer i en brusande älv
Det var bröllop och dop och begravning var helg
Jag lade ner rälsen när järnvägen kom
Från kusten i öster så långt hemifrån
Medan barnen sprang kvar på sin grönskande äng
Bland hagar och byar av regn.
Jag åkte till byn med min häst och min vagn
Bland trätrottoarer och vägar av damm
Jag målade tavlor, min diktning var sann
Jag bad till vår Herre när kyrkorna brann
Jag gled fram på skidor i en virvlande dans
Och kröntes med seger, och kröntes med krans
Och stjärnorna gnistra och kylan var sträng
När jag kom hem till byar av regn.
Jag satt med min kopp på Brända Tomtens café
Den kvinna jag älska hon satt där brevé
Storhelg och festtåg och cirkus i stan
Jag går på de gator där jag lekte som barn
Från Tobaks till Rio där stjärnorna brann
Vi samlades gängen med stoj och med glam
Från Rännarn hörs dansbandets sista refräng
När jag kör genom byar av regn.
Så går jag här än efter 500 år
Och vågorna kan aldrig skölja bort mina spår
Bland allt jag har lämnat ska nåt finnas kvar
Det vatten jag dämde, de stenar jag bar
Från bergen i väster till skogen i öst
Ska vintern bli vår och till sommar och höst
Och jag ska alltid finna ett kvällsmål, en säng
Ibland dessa byar av regn.